Dalarna

I fredags styrde vi lilla bilen mot södra Dalarna och Fredriksberg. I Fredriksberg ligger mina föräldrars stuga i området Säfsen. Nuförtiden tycker jag att det är paradiset. Som tonåring not so much. Det är den minsta lilla byn med inget att göra förutom friluftsliv och skidor. På fredagskvällen fick vi sällskap av Hanna och Fredrik som kom åkande med tåget från Göteborg. Dagen efter vaknade vi till strålande sol!Vi gjorde ett obligatoriskt stopp hos Susanne på Ostköjan. En av få butiker i byn. Som ni ser skyltas det tydligt med vad som saluförs här.Provsmakning pågår. Jag och Agge fick snällt vänta utanför. Man älskar ju såna här små udda butiker med märkliga öppettider. Just den här veckan var det älgjakten som styrde tiderna, sist gång var det hembygdsföreningens aktiviteter som Susanne självklart inte ville missa.Sen packade vi våra väskor fulla och traskade ut i skogen. Varken jag eller Larsson är speciellt duktiga på friluftslivet. Fredrik fick lära oss ett och annat. Efter några kilometer var Larssons blodsocker så lågt det bara kan bli och ingen eldstad fanns i sikte. Chokladpaus. Som ni kanske såg på instastory så lider ju Larsson av total björnskräck. Eller skräck för stora djur och djupa skogar rättare sagt. Det tjoades och klappades hela vägen. ”Så här skrämmer man bäst bort björn”. Ok. Det enda djur vi såg på hela helgen var en padda.

Larsson kämpar vidare med mössan som temperaturreglage.

Här är vi halvvägs och har hittat en fin utsiktsplats. Larsson bestämde att efter chokladpaus kommer ölpaus.Agaton är en liten kämpe! Han älskar skogen. Det finns ingen annanstans som han är så lycklig! Han tar alltid täten och leder modigt sin flock framåt. Om han skulle hamna på efterkälken pga doft som är för god att motstå gör han rusningar mellan allas ben till han är tillbaka på sin förstaplats igen.

Livet va!

Färgerna och dofterna i skogen på hösten är det finaste som finns!

Efter någon mil nådde vi Eldpallkojan. Kramkalas!

Som den friluftskock Fredrik är slängde han snabbt ihop Quesadillas över elden. Det finns inte ord för hur mysigt det är att elda och laga mat utomhus.Vid det här laget var lillis helt slut. Då var det skönt att få ta en liten tupplur under mattes jacka.

Pinnbröd och Quesadillas kan vara det godaste jag har ätit på länge. Efter maten vandrade vi någon kilometer till stugan och tokdäckade i ett par timmar innan det var dags för ostmiddagen från Ostköjan och två glas rödvin framför brasan. Gud vad jag behöver såna här helger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s